Kristina Simars bokblogg

http://www.albertbonniersforlag.se/press/Bokpresentationssida/?isbn=9789100126186

Recension av 3096 dagar av Natascha Kampusch
Boken är utgiven på Albert Bonniers Förlag (2011) och innehåller 254 sidor.
Natascha Kampusch föddes i Wien 1988. Hon blev kidnappad på väg till skolan 1998 och lyckades fly från sin kidnappare 2006. Sedan hon blev fri har hon försökt att leva ett normalt liv. 2010 avslutade hon sina grundskolestudier. Boken har hon skrivit tillsammans med journalisterna Heike Gronemeier och Corinna Milborn.

Handling: I denna självbiografiska bok berättar Natascha Kampusch om de 3096 dagarna som hon hölls fången i hennes kidnappare Wolfgang Priklopils källare. Ett litet skrymsle på cirka två och sjuttio centimeter på längden, en och åttio på bredden och två och fyrtio centimeter på höjden. Elva och en halv kubikmeter. På mindre än fem meters golvyta vankade Natascha av och an som en tiger i en bur.

Kidnappningen skedde 1998. Denna morgon skulle Natascha för första gången gå själv till skolan, innan hade hennes mamma alltid skjutsat henne, men nu kände hon att det var dags att gå själv. Dagen innan hade Natascha och hennes mamma grälat och hon går iväg utan att säga hej då till sin mamma. Natascha är tio år, överviktig och har dålig självkänsla. När hon närmar sig skolan ser hon en man stå utanför en vit skåpbil. Hon blir lite orolig för de har pratat en hel del om övergrepp i skolan och hon vet att hon inte ska följa med främmande män som säger att de ska bjuda på godis eller visa en hundvalp. Natascha tycker inte att mannen ser farlig ut, så hon bestämmer sig för att gå förbi honom. Precis när hon passerat honom känner hon hur han tar tag i hennes midja och slänger in henne i skåpbilen. I åtta år hålls hon fången innan hon slutligen lyckas fly 2006. Hon berättar att hon i början får presenter, godis och mat av Wolfgang Priklopils som kidnapparen heter, men sedan börjar den psykotiske kidnapparen att misshandla henne mer och mer. Några år senare får hon tillbringa mer och mer tid uppe i Priklopis hus och även följa med honom på utflykter i bilen. Men med alla hans hotelser vågar hon inte rymma. Inte förrän den dagen när de är ute och Priklopils får ett mobilsamtal. Han tappar uppmärksamheten på Natascha för ett kort ögonblick och då passar hon på att springa så fort hon kan.

Jag minns mycket väl när Natascha Kampusch intervjuades i tv direkt efter att hon lyckats rymma. Och nu var det mycket intressant att ta del av hennes berättelse om de åtta åren hon hölls fången. Hon beskriver på ett intelligent och känslosamt sätt om hur hon blir behandlad. Både fruktansvärda händelser när hon blir misshandlad, men också trevliga stunder med kidnapparen, när hon får presenter och han försöker göra det trevligt i hennes källarskrymsle. Hon diskuterar om Stockholmssyndromet och hennes längtan efter en vuxens kärlek. Hur hon lyckats hålla ut i åtta år i detta skrymsle i källaren och all misshandel har jag svårt att förstå. Hennes överlevnadsinstinkt måste ha varit väldigt stor. Detta var en mycket speciell och intressant bok om hur dagar blir till år i en fångenskap.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-06-11 (53) www.kristinasimarlektor.se

 

Hej! Snökupan av Annika Bengtsson är en mycket läsvärd och trovärdig och tänkvärd roman. Många kvinnor tar på sig allt för mycket, gör allt för andra och lämnar ingen tid till sig själv.
http://www.grimforlag.se/

Recension av Annika Bengtssons roman Snökupan

Boken är utgiven på Grimm förlag (2011) och innehåller 246 sidor.
Annika Bengtsson arbetar som redigerare på Hallandsposten. Hon skriver även krönikor för tidningen samt recensioner för såväl HP som Hallands Nyheter. Annika Bengtsson tilldelades föreningen Gamla Laholms stipendium främjare av ord och bild 2011, med motiveringen; ”För en romankonst med omsorgsfullt utmejslat språk och angelägna ämnesval”.

Handling: Carina är en stark kvinna. Alla i byn litar på henne och hon ställer alltid upp för alla. Hon är gift med Ove och tillsammans har de barnen Emil och Emma. De har även Carinas äldre syster Anns dotter Klara och den sextonårige familjeplacerade Stefan boende hos sig. Carinas syster Ann orkar inte ta hand om Klara själv, hon har fullt upp att ta hand om sig själv och alla män hon förälskar sig i. Vi får även lära känna lastbilschauffören Roine som bor i en husvagn och bonden Anders som är vän till Roine. Båda männen kommer att ha en betydande roll för några av huvudkaraktärerna. Carina klagar aldrig och hon tycks klara av allt utan problem. Men en dag när hon är ute och kör bil tappar hon uppmärksamheten under några sekunder. Hon hör en hård duns, bilen girar och Carina förlorar kontrollen över bilen. Hon stannar inte för att se vad som hänt utan kör vidare. Hon försöker förtränga händelsen, men sanningen kommer i kapp henne. Detta medför att Carinas agerande får konsekvenser både för henne själv och för andra omkring henne. Hennes sätt förändras och hon blir lätt irriterad, men hon vill inte berätta för någon vad som har hänt. Men en dag orkar Carina inte längre utan bestämmer sig för att ta situationen i egna händer …

Detta är den första bok som jag läst av Annika Bengtsson, men jag har varit väldigt nyfiken att läsa något av henne under en längre tid. Och jag blev mycket positiv och glatt överraskad över vilken härlig berättarröst och känsla hon hade i sin story. Berättelsen var lättläst och mycket verklighetstrogen. Det som Carina råkade ut för kan hända i stort sett vem som helst. En blackout och sedan tro att man kan förtränga det. Carina är även en ganska vanlig kvinna, en kvinna som gör allt för andra, men tyvärr glömmer bort sitt eget välbefinnande. Annika Bengtsson har sakligt och noggrant beskrivit Carinas berättelse. Texten var ofta sentimental och väldigt välskriven. Jag ser redan fram emot nästa bok Den blå dörren. Tyvärr dröjer den till 2013.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-05-29 (51) www.kristinasimarlektor.se